Lite nytt om vardagen och tekniken

Men hallå där. Det var verkligen länge sedan jag skrev nu ser jag. Om det nu är någon som desperat har väntat på en uppdatering så ber jag om ursäkt, även om jag tror att den chansen är minimal. Alla är nog fullt upptagna med Pokémon GO nu så vem har tid över till att läsa bloggar? (Eller att skriva bloggar, tydligen..) Hur som helst så har jag väl ingen direkt ursäkt till det hela. Har nog bara saknat inspiration tror jag, men ska försöka bli bättre. Om inte annat är det ju faktiskt kul att själv läsa sina gamla inlägg. Blir lite som en digital dagbok.

Uppgraderingar i det Martinska hemmet
Hemma pågår lite små projekt just nu. Mest är det väl att jag gör om lite i vardagsrummet efter att ha fått min gamla soffa totalt dissekerad av polarens hund som var på besök. Jag antar att man får skylla sig själv som lämnar valpen utan uppsikt en halvtimme till förmån för dataspelande. Suck. Men det var väl på tiden att byta ut den ändå så jag känner mig inte nedgången i sorg. Har varit ute på www.trademax.se och kikat över deras utbud lite. Det är ju i första hand en divansoffa som jag vill ha, men även dagbäddarna är lockande. Bäddsoffor har en god funktion de också, men där kommer nackdelen att man måste bädda upp och bädda tillbaka sen. Det känns lite osmidigt.

Riktigt cool video på en drönare
En kollega visade mig en sjukt häftig video på en drönare som är utvecklad till en ambulans, som ska förespråka framtidens användande av teknologin och hur det kan gå om man nyttjar det med goda avsikter. Här ser man alltså en s-k ”ambulansdrönare” som är en teknik man testar på forskningscenter vad det verkar. Tanken är att kunna minimera den tid det tar att få ut hjälp vid sådant som hjärtstopp. Eftersom drönare aldrig blir försenade p.g.a. sådant som trafiksituationer så kan man alltså få ner tiden avsevärt och rädda fler liv. Kolla på videon så får du din egen uppfattning. Vad tror du? Är detta framtiden eller är det bara ”en fluga” som vissa menar?

Nytt badrum i år

Nyårslöften är inte riktigt min grej, men jag har i alla fall lovat mig själv en sak och det är att jag ska utföra en badrumsrenovering i år. Eller, jag och jag – jag ska anlita hantverkare som ska få renovera ett av husets badrum. Fast vissa saker kanske jag kan göra själv också, för att dra ner på kostnaderna lite. Det är det minsta badrummet som är i behov av renovering och i det finns handfat, toalettstol och dusch. I dags läget står där en duschkabin, men den ska bort och ersättas av vikbara glasdörrar. Med en sådan dusch spar man plats då man kan vika in dörrarna när duschen inte används, och det är väldigt värdefullt i ett mindre badrum. Och självklart ska även det andra i badrummet bytas ut. Det är ett gammalt badrum, så allt ska bli nytt.

Galet eller enkelt?

Angående inredningen så finns det två vägar att gå. Antingen så väljer man en enkel och diskret inredning eftersom det är ett litet badrum för att på så sätt försöka få det att upplevas större. Har man mycket mönster och färger kan det ju lätt bli lite rörigt och upplevas ännu mindre. Eller så gör man precis tvärtom, att man satsar på en lite galnare inredning just eftersom det är ett mindre badrum som så att säga kan ”pull it off”. I ett större badrum kan det bli för mycket med exempelvis ett mönstrat golv och mönstret kan liksom ta över, medan det i ett mindre badrum kan bli precis lagom mycket mönster.

Det finns ju också en mellanväg att gå, nämligen att blanda dessa och exempelvis ha ett mönstrat eller färgglatt golv men satsa på en mer diskret vägg. Jag har dock bestämt mig för att gå den lite mer galnare vägen, fast istället hitta mönster och färger som är ganska diskreta. Så det blir ändå någon slags mellanväg för mig.

Färgtemat är bestämt

Färgmässigt är jag på det klara med hur det ska se ut, och valet föll på grått. Det är en neutral och snygg färg som låter en ta ut svängarna lite mer med mönster. Det blir åt det mer ljusgrå hållet och så blandas det upp med vitt. Men grått är basen så det blir mer vita mönster på grått än tvärtom. Jag har hittat en fantastiskt snygg kakelplatta på Bygghemma som jag vill ha på väggen. Kolla in mönstret liksom, så galet men ändå så diskret. Det ser nästan ut som betong med en ordentlig guldkant. Mönstret för tankarna till äldre tider men känns samtidigt modernt.

kakelJag är nästan helt och hållet bestämd på att jag vill ha det kaklet på väggen, och även för golvet har jag hittat kakel som är fantastiskt vackert och som matchar väldigt bra till det andra kaklet. Det heter Batik och man köper det efter färg (grått i mitt fall), men i varje kartong ligger mönster mixade så plattorna ser inte likadana ut men matchar ändå varandra väldigt bra. Det blir alltså ett blandat golv men som ändå har en helhet, skulle man kunna säga. Jag älskar de olika mönstren, kolla bara vad snygga de är!

Planer för framtiden

Jag sitter här och funderar lite över framtiden. Det är nämligen så att jag har stora planer. Jag vill inte berätta för mycket, men jag kan säga att det handlar om att jag har planer på att starta upp ett eget företag, en enskild firma att ha på sidan av mitt nuvarande jobb och i framtiden kanske satsa fullt ut på om det visar sig gå bra för mig. Jag tänker inte berätta vilket slags företag det handlar om, för dels vill jag att det ska bli lite av en överraskning och dels vill jag inte dela med mig av min idé så att någon annan kan sno den. Det är kanske inte så spektakulärt som det låter, men jag vill i alla fall hålla det för mig själv tills det är lite mer säkert. För jag vet ju inte ens om det kommer att bli verklighet av det. Just nu är det bara planer som finns i mitt huvud.

Det gäller att förbereda sig

Att ha en bra idé är en sak, men man måste också lära sig om hur det är att driva ett företag. Och det är inte det lättaste. Det finns en massa saker som man måste veta och ha koll på och just nu läser jag en massa så att jag vet lite mer om vad det handlar om och kan förbereda mig på hur det kommer att bli. Det är skatt och ekonomi och juridik och för mig är det ganska mycket som en djungel. Men jag har faktiskt hittat en bra bok som jag har fått mycket bra hjälp från, nämligen boken som visar hur en enskild firma fungerar, skriven av Björn Lundén. Där får man avdragstips, skatteplaneringsråd, deklarationshjälp och en massa andra bra saker.

Jag har köpt den som e-bok vilket jag tycker är väldigt smidigt eftersom jag kan läsa den på läsplattan, och dessutom är den billigare som e-bok än som vanlig bok. Jag är ju tekniknörd också så det är väl kanske inte så konstigt att jag föredrar att läsa digitalt, men faktiskt så väljer jag ändå riktiga böcker när det gäller skönlitteratur. Nu läser jag inte speciellt mycket men ibland är det mysigt att sätta sig med en kriminalroman och sjunka ner i soffan. Men nog om det nu! Nu handlade det ju om mina planer för framtiden.

Jag måste säga att det är väldigt spännande det här, och om det blir verklighet av det så kommer det definitivt att bli det största projekt som jag någonsin har tagit mig an. Det är både spännande och skrämmande, men mest spännande tror jag. Eller det är mest spännande, men också lite läskigt eftersom så mycket av ansvaret kommer att ligga på mig att det ska fungera med företaget. Jag har i alla fall planer på att gå en starta eget-kurs också och jag hoppas att man kan få någon slags mentor som man kan ha som bollplank och stöd. Det är ju väldigt skönt att kunna fråga någon som är insatt och kunnig istället för att behöva söka reda på alla svar på egen hand.

Spännande Virtual Reality

Virtual reality har det talats om i många år, men det är först nu som det verkligen känns som om det börjar bli verklighet. Skälen är helt enkelt att den teknologi och den datorkraft som krävs är betydligt högre än vad vi först anade för sådär 15 år sedan. Betydligt högre. De goda nyheterna är att vi nu börjar närma oss de nivåer där Virtual Reality kan bli (eller redan är) verklighet. Detta lite beroende på hur pass höga krav man har för att någonting ska kunna klassas som riktig Virtual Reality. Ett flertal olika teknologier har samverkat för att göra detta till verklighet, inte minst då den intensiva smartphone-jakten på fler och fler pixlar på mindre och mindre yta.

Det område som antagligen kommer att få störst genomslag bland gemene man när det gäller Virtual Reality är spelbranschen. VR-hjälmar som Oculus Rift är (nästan) här (releasen är planerad till första kvartalet 2016) och ja, de kan ge spelupplevelser långt utöver det vanliga. Om de kommer att bli en försäljningssuccé eller inte återstår att se. Personligen tror jag nog det kommer att ta några år till innan tekniken är på tillräckligt hög nivå till ett tillräckligt lågt pris för att de ska få det där riktigt breda genomslaget. Men att det kommer, det är jag fullkomligt övertygad om. Det är en fråga om när, inte om.

Men det är inte inom spelbranschen som Virtual Reality har stor potential. Ett område är det rent sociala; att kunna umgås med någon i den virtuella världen på ett sätt som är långt mer realistiskt och intimt än exempelvis Second Life. Det är definitivt ett område som har stor potential, men det är än så länge osäkert hur det kommer att se ut och fungera i verkligheten. I framtiden kanske Virtual Reality-konferenser kommer att ersätta dagens videokonferenser. Vem vet?

Ett område som jag nog inte tänkt på tidigare och av någon anledning lyckats missa är 3D-konst. Det handlar här om att så att säga måla i luften i tre dimensioner. Låter det konstigt? Egentligen så är det inte det, men det är ändå svårt att förklara. Lyckligtvis finns det både en video och tillhörande artikel som förklarar det hela bättre än vad jag kan.

Det handlar om en tecknare av den gamla skolan, Glen Keane, som bland annat arbetat som animatör hos Disney i många år. Hans tekniska färdigheter med penna och pensel är långt, långt bortom de allra flesta. Ett fullblodsproffs med andra ord. I början av videon så visar han lite snabbt hur bra han är på att teckna i två dimensioner. Sedan så sätter han på sig 3D-hjälmen och grabbar… tja, 3D-penslar och sätter igång.

Det ska medges att tekniken definitivt inte är perfekt ännu, och det kommer nog att ta ett tag att anpassa sig till att måla i tre dimensioner. Men videon och artikeln på Ars technica visar dock på en möjlig framtid som är extremt spännande. Titta på videon. Jag garanterar att du inte kommer att bli besviken. 

Barn och teknologi

Teknologi förändras kontinuerligt och det är mycket lätt att börja ta den för given, fastän det inte på långa vägar är så. För de som växer upp idag så är många saker självklara och det är svårt att föreställa sig hur det var innan smartphones, trådlöst internet och surfplattor. Eller till och med innan moderna datorer. Ingenting kan illustrera detta bättre än genom att låta barn försöka använda sig av föråldrad teknologi, vilket inte minst bevisas av detta videoklipp:

Det handlar om programmet Kids React, där ett antal barn i åldern 5 till 13 år får… tja, reagera på olika saker, som virala videos. Eller gammal teknologi; i det här fallet en Apple ][. Låt oss säga att maskinen i fråga förvirrar dem en del. ”Where’s the mouse…?”. Riktigt underhållande även om det kan få en att känna sig gammal… Dessutom får det en att inse hur förbaskat primitiva datorer var på den tiden (slutet av 1970-talet och början av 1980-talet).

Ytterligare en video med Kids React som rekommenderas är en när de reagerar på en gammaldags mekanisk skrivmaskin. Någonting som de tycker är väldigt coolt och häftigt överlag. ”This won’t waste electricity. Don’t waste electricity!”.

Googles självgående bilar & laser

Google är ett spännande företag eftersom man verkar pyssla lite med vad man känner för. Sökmotorn må fortfarande vara deras kärnverksamhet, men man sysslar med så mycket annat också och en sak som jag tycker är riktigt spännande är deras självgående bilar. När jag först hörde talas om idén för några år sedan så tänkte jag att det var lite väl optimistiskt. Hur skulle självgående bilar kunna klara sig ute på trafikerade vägar? Det kändes som om även om teknologin för något sådant definitivt var inom räckhåll så skulle den nog behöva ett antal år på sig innan den verkligen skulle kunna fungera på ett vettigt sätt.

Men nu så är ju Googles testkörningar ute på vägarna i full gång i några delstater i USA, och… det verkar ju nästan som det skulle fungera utan några större problem. Inte felfritt, men ändå bra. Bilarna har varit involverade i några olyckor men ingen riktigt allvarlig och i de flesta fallen (enligt Google alla) så handlar det inte om att den förarlösa bilen gjort något fel, utan medtrafikanterna. Endast en av olyckorna har resulterat i personskador, när en Google-bil blev påkörd bakifrån när den stannade vid ett trafikljus. Så det ser faktiskt ut som om Googles förarlösa bilar kommer att bli verklighet. Eller?

self-driving

Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken och nu har ett nytt, allvarligt, problem upptäckts med de förarlösa bilarna. Laser. Googles självstyrande bilar använder sig mycket av LIDAR-teknologi, där laser används som en radar för att mäta avstånd. En mycket användbar teknologi, men som det också går att manipulera genom att peka en laser med rätt våglängd mot sensorerna. Med andra ord, en potentiellt rätt allvarlig säkerhetsrisk. Säkerligen finns det sätt att lösa det på, genom att använda sig av flera olika system för att scanna omgivningarna. Men jag är ändå rätt glad att problemet har uppmärksammats nu innan bilarna finns till salu till allmänheten.

Drönare – häftiga och farliga

Drönare, obemannad luftfarkost, förarlöst plan, UAV, drone… Kärt barn har många namn, men själv tycker jag nog att drönare är det som är bäst, så det är det som jag kommer att använda mig av. Drönare är någonting som blir alltmer vanligt i och med att tekniken förfinas och priserna sjunker, och det är överlag bra. Men som med så mycket annan ny teknik så vet inte alla hur de ska uppföra sig med den eftersom den är just – ny. Det leder till en hel del problem, både allvarliga och mindre allvarliga sådana. Om sådär tio år har nog etikettsregler utvecklats, samtidigt som folk börjat inse att drönare faktiskt kan vara farliga, vilket borde lösa en del av problemen. Men än så länge är vi definitivt inte där, och det finns en hel del skräckexempel på vad folk har gjort.

Det är bara att ta några exempel som skett helt nyligen. Till att börja med har vi en lärare som lyckades krascha sin drönare under en match i US Open i tennis mellan Monica Niculescu och Flavia Pennetta. Drönaren kraschade på läktarplats, och det var nog tur att det var så pass okända spelare som spelade – det fanns nämligen ingen publik på den plats där drönaren kraschade. Annars kunde det ha gått riktigt illa. Men redan som det var nu var det definitivt något som som skrämde upp både spelare och publik. Polisen lyckades hitta den skyldige som nu nog ångrar sig. Inte nog med att han kraschade sin drönare på läktarplats under US Open. Stadion där matchen spelades ligger nämligen bara 4.2 amerikanska miles från LaGuardia-flygplatsen och det är olagligt att flyga drönare närmare flygplatser än 5 miles.

Ett annat exempel som också inträffade nyligen är en student som även han lyckades krascha sin drönare i en stadion, denna gång en fullsatt sådan alldeles innan säsongens första match i Amerikansk fotboll. Lyckligtvis skadades ingen, men studenten i fråga kommer inte undan för den sakens skull. ”Framkallande av fara” är inte lagligt, vare sig i USA eller i Sverige. Dessutom är det olagligt i USA att flyga sin drönare närmare en stadion där match, konsert eller liknande pågår än 3 sjömil (varför sjömil? Ingen aning). Dessutom ska kanske påpekas att studenten i fråga studerar – juridik.

Men nu tänker jag inte fokusera på alla dumheter som görs med drönare idag. Det är ju en väldigt häftig teknologi, minst sagt. I stället tänker jag avsluta med en riktigt cool video om just drönare.

Bestick med snygg design

Det där med industridesign har jag ju sagt att jag är intresserad av och säkert skulle komma att skriva om här på UllmanTech. Och nu är det så dags, även om det tagit ett tag. Det hela kommer sig av att jag bestämde mig för att skaffa nya bestick. Till att börja med tänkte jag inte så mycket på designen, eftersom bestick för mig mest är någonting som finns där för att användas. Vilket ju är ett av kännetecknen för industridesign!

Global BestickTill att börja med kollade jag runt bland olika tillverkare, men fastnade snabbt för Global, ett japanskt företag. Direkt när jag såg dem tänkte jag att det var extremt väldesignade bestick. De sticker ut, men på ett enbart positivt sätt. Efter att ha kollat närmare på bilderna så tyckte jag också att de såg mycket praktiska ut, som bestick som skulle vara bekväma att hålla i händerna och använda. Bilder kan ju inte säga allting, men jag tyckte ändå att det såg tillräckligt tydligt ut att det handlade om väldigt bra knivar och gafflar.

Så jag bestämde mig helt enkelt för att det var värt det att chansa (Global har ju också ett mycket gott rykte, vilket hjälpte). Jag beställde dem över nätet genom Bagaren och Kocken och väntade sedan några dagar. När jag sedan fick dem så visade det sig att japp, de var precis så bra och snygga i verkligheten som på bild. Nästa gång jag ska köpa nya köksknivar och liknande så kommer jag definitivt att välja Global igen. Rekommenderas, varmt, perfekt industridesign.

Faran med citat

Citat är farliga saker, eftersom de ofta tillskrivs någon som inte sagt det, eller är så förvanskade att de förlorat sin mening. Ett känt exempel är att Sokrates (eller Platon) ska ha förfasat sig över dagens ungdom, att den var lat och saknade hyfs. Meningen med att citera det är att säga att de vuxna alltid har förfasat sig över ungdomen. Problemet är att varken Sokrates eller Platon sagt det. Citatet kommer från 1907, när en student på Cambridge skrev en text om att även under antiken så klagades det på ungdomen. Sedan har det växt och någon gång under början av 1900-talet tillskrevs det helt felaktigt Platon.

Ett annat citat, av betydligt modernare snitt, är Bill Gates uttalande om att 640 kb minne borde vara tillräckligt för alla. Det används dels för att förlöjliga Gates i största allmänhet, och dels som ett exempel på hur fort datorutvecklingen har gått. Enligt uppgift ska Bill Gates ha sagt detta om 640 kb på en datormässa 1981. Problemet är att det inte finns några bevis för att han sa det – snarare tvärtom. Första gången det omnämns i skrift är 1985, men då i något annorlunda form och utan direkta referenser. Första gången ”citatet” återges i nuvarande form (”640k ought to be enough for anyone”) är – 1990!

Med andra ord, tillförlitligheten är extremt låg, och Gates har förnekat att han sagt det (men medgett att han sagt många dumheter under sitt liv). Vad han däremot säger sig ha sagt är att,

”I have to say that in 1981, making those decisions, I felt like I was providing enough freedom for 10 years. That is, a move from 64k to 640k felt like something that would last a great deal of time. Well, it didn’t – it took about only 6 years before people started to see that as a real problem.”

Med andra ord, han var helt medveten (liksom alla som pysslade med datorer på den tiden) om att 640k inte skulle räcka för evigt, samtidigt som han erkänner att han inte riktigt greppade hur snabbt 640 kb skulle börja ses som en allvarlig begränsning.

Välkommen till UllmanTech

Välkommen till min blogg, UllmanTech! En blogg med inriktning på teknologi i vid bemärkelse; allt från datorer och smartphones till elbilar och rymdfärjor – och mycket mer. Nu är jag ju bara en person så givetvis kommer det att färga urvalet, både medvetet och omedvetet. Men eftersom jag är en nyfiken person så kommer det nog ändå att bli en stor spridning på de saker jag skriver om. Samtidigt är det ett sätt för mig att lära mig nya saker. Att bara skriva om sådant jag redan kan skulle inte bli så roligt, så bloggen är lika mycket ett sätt för mig att lära mig nya saker på som att informera och sprida kunskaper om sådant jag finner intressant.

Men jag kommer inte bara att fokusera på teknik. Sådant kan lätt bli lite stelt och opersonligt. Det kommer säkert att dyka upp en och annan post där jag skriver någonting mer vardagligt som inte har mycket med IT, elbilar eller rymdraketer att göra. Det här är ju trots allt en blogg, och inte en ”seriös” tekniksajt, vilket gör att jag har större frihet att skriva (eller inte skriva!) vad jag vill. En av anledningarna till att jag absolut inte kan tänka mig att bli teknikskribent ”på riktigt” är ju att jag inte längre skulle kunna skriva om vad jag vill (en annan anledning är att om man lever på att skriva så måste man skriva, oavsett om man känner för det eller inte).

Men jag hoppas att alla besökare kommer att trivas! Välkomna!